Andrea Geyer | Sharon Hayes
Göteborgs Konsthall 16 januari - 18 april 2010
Du står i mitten av ett korsförhör, inringad i en föreläsning. Andrea Geyers videoverk heter Criminal Case 40/61: Reverb och är en iscensättning av den nazistiska krigsförbrytaren Adolf Eichmanns rättegång 1961. Han döms till döden för sin lydnad. Alla rättsalens deltagare spelas av samma person, vid samma skrivbord, och med samma sakliga attityd. Fokus ligger på texten, innebörden i varje uttalande. Det är farsartat men inte roligt, det är oss alla det handlar om. 1961 var journalisten och filosofen Hanna Arendt på Eichmanns rättegång i rollen som reporter, men får nu delta som en av rättens sex aktörer. Under processens gång flikar hon in med filosofiska kommentarer som problematiserar de olika parternas uttalanden. De sex monitorerna är placerade i en cirkel med sittplatser i centrum, en tydlig markering om vem det egentligen handlar om. Du som besökare kan inte se hela verket samtidigt och du kan inte påverka skeendet, du kan bara välja mellan att vara betraktare eller att gå. Detta är också verkets sensmoral. Kan du inte påverka helheten så kan du alltid välja att bryta dig ur gemenskapen och gå till en annan. Man har alltid ett kollektivt ansvar i ett kollektiv och ingen människa kan stå utanför sammanhang. Organisatorisk hierarki, lagar och normer springer maktens ärenden, inte moralens.
Medan Geyer framförallt riktar strålkastarljuset mot lydnaden och dess historiska oförätter går Hayes in och undersöker den politiska aktivismen. Hayes verk fokuserar på kopplingen mellan det privata och det offentliga, mellan kärlek och politik. I verket In the Near Future visas fotodokumentationer från 13 olika aktioner. Hayes har ensam gått ut på gator i sex städer med plakat som citerar historiskt använda slagord. Genom att ta dessa slagord ur sitt sammanhang avväpnats de och laddas med nya betydelser. ”Never forgetting”, ”I am a man” eller ”Nous sommes innocents” blir kuslig poesi i gatubilden.
De amerikanska konstnärernas nio verk uppmanar till civilkurage. De slår in, om inte öppna dörrar, så åtminstone dörrar som står på glänt. Det är upplysande konst, verken är små föreläsningar som tydligt tar ställning. Flera verk har samtidigt många lager vilket knyter upp säcken något och gör utställningen angelägen. Göteborgs konsthall är fylld upp till bredden och utställningen läcker ut på gatan. Hayes kärleksförklaring till en okänd älskare eller älskarinna uppblandad med krigskritik ropas ut över staden från en megafon utanför konsthallen. Och om du ser bilder av kyssande par istället för reklam i någon busskur i Göteborg framöver så behöver det inte vara reklamsabotage, det kan det mycket väl vara institutionell konst.
Publicerad i Borås Tidning
