Annan Konst
Göteborgs Konstmuseum 14 mars - 31 maj 2009
Det är skillnad på konst och konst. Viss konst räknas. Annan konst är inte ens konst. Då kanske den kallas rekvisita. Göteborgs Konstmuseum ställer nu ut en del av den ”andra konsten” i en utställning fylld av folkkonst, kitsch eller om du så vill – hötorgskonst. Den av konstvärlden ratade, men en högst levande och älskad konst. Kuratorerna Staffan Backlund och Borghild Håkansson har letat efter intressanta träsniderier, skogsskulpturer, tändsticksbyggen, teckningar och målningar i Sverige, Finland och Norge. De sökte en fri kreativitet och fann ett sjuttiotal konstnärer som verkar drivas av en stor portion energi och vilja att skapa.
Ruth Lander Ericsson byggde under sju år en 20 meter lång mur för att hindra sina höns att springa in i trädgården. I dag står en färgglad och vackert ornamenterad mur med tinnar och mönster, uppbyggd av natursten, betong och medicinburkar. Gustav Adolf Anderssons skulpturer ser ut som tredimensionella sjömanstatueringar. Två nakna flickor står med ett lejon respektive en orm slingrandes runt benen, upplyftandes klockor omgivna av ornament i plast, glas och glödlampor. Andersson var sjöman i unga år och skulpterade på fritiden i sin bostad i Göteborg. Efter hans död försökte släktingarna skänka skulpturerna till Röhsska Museet, som inte tog emot dem. Det gjorde Konstmuseet, dock inte som konst utan som ”rekvisita”.
Vissa konstnärer är okända. Ett exempel är ”Elefant med hund”, en skulptur eller kanske en hemmabyggd leksak, som kuratorerna funnit i Olle Nessles samling. Ett annat spännande verk är Lars G Larssons teckningar av playboyflickor. Fem flickor visar brösten med halvöppna munnar. De är oproportionerliga och på gränsen till groteska tolkningar av utvikningsbilder. Konstnären har noga och stort signerat varje bild, och man kan fundera på vilket syfte dessa bilder hade för konstnären. De kan lika gärna vara ett utlopp för beundran som kritik.
Uno Axellson från Bredared har mejslat ut djur från krumma trädgrenar. Det är inte alltid snideriernas former är djurens former trogna, men djuren får liv av grenens böljande och bulliga former. Rådjurshuvudet på väggen stirrar inte dött och det svarta fiskdjuret är som taget ur ett barns mardröm eller ett smidigt rim av Lennart Hellsing.
Trots kuratorernas goda intentioner att synliggöra och hylla undanskymd konst så liknar utställningen på många sätt ett världskulturmuseum. Där avlägsna kulturutryck visas upp för civilisationen, och blir begrundade i första hand utifrån sin position snarare än som verk. Den andra konsten blir, precis vad den är döpt till, den andre. Således blir den också den naturliga, känslomässiga, vilda och otämjda konsten. Lars Tunbjörks fotografier avhjälper en hel del. I bilderna visas ofta konstnär och verk på plats, i det vardagsrum som fungerar som ateljé, eller den skog där skulpturerna står. Kuratorerna vill med utställningen diskutera var gränsen mellan ”konst” och ”den andra konsten” går, men gränsen dras på samma gång. Intentionen räcker inte hela vägen. För jag undrar om Anderssons tredimensionella tatueringar kommer att återvända till Konstmuseets lager som rekvisita, eller som konst. Eller kanske införs en ny etikett; ”Annan konst”.
Publicerad i Borås Tidning
